Massage, uppladdning och 4 dagar kvar...

Oj. Nu är det bara fyra dagar kvar. Sedan är det dags. 42.2km i Stockholm. Vad har man gett sig in på? Snart får man veta ifall all träning och tid man har lagt ner på att förbereda sig har varit till någon nytta.

Jag är nervös. Inte nervös i en negativa mening som att vara rädd eller att ha prestationsångest eller scenskräck. Utan snarare nervös av förväntan. Förväntan på att få känna på stämningen att få lämna startområdet och att få avsluta på stadion.

Jag kommer klara av det, inget snack om det. Något tvivel finns inte. Vad tiden blir är en annan fråga. Hur skall man kunna förutsäga det när man aldrig har sprungit så långt? Hur kommer min kropp må efter 30km? Hur kommer mina muskler att kännas?

Mental träning är det som gäller nu. Att ge sig ut i löparspåret och köra ett hårt pass är uteslutet. Tänk om man skulle skada sig? Viljan att komma i mål är stark och min positiva målbild är att korsa mållinjen precis innan pulsklockan slår över fyra timmar. Den bilden rullar gång efter gång i mitt inre. Jag kan redan nu känna lyckoruset i kroppen.

Massage är skönt har jag hört. Lurad säger jag. Jag anade att dagens massage skulle kännas eftersom jag har varit lite stel på sistone. Benen fick sig i alla fall en rejäl genomkörare och nu känns det faktiskt riktigt bra. Min stela baksida av låret är rejält mycket mjukare nu. Fantastiskt att något som gör så ont kan vara så bra. Ikväll blir det mer tigerbalsam för att elda på cirkulationen och mjukna upp.

Ett lugnt pass imorgon ifall kroppen känns helt bra är vad jag har på schemat. Ett lugnt pass för att få komma ut i friska luften och bli av med lite anspänning. Det är nära till lördagen nu och att koncentrera sig på jobbet kan ibland vara svårt. Det är lätt att tankarna vandrar iväg.