Utvärdera sin träning - Hälsa och kondition.

Då var det avklarat. Marathonen. En otrolig upplevelse som har blivit möjlig genom hård träning, envishet och engagemang. När jag nu lutar mig tillbaka i soffan och skriver detta så gör jag det med ett leende på läpparna. Jag satte upp ett mål, jag arbetade målvedvetet mot det och jag klarade det. Psykiskt och fysiskt har min kropp gjort en fantastisk insats och givetvis är jag nöjd.

Nu är tiden att utvärdera sin insats och fundera över vad man kunde ha gjort bättre eller annorlunda. Att analysera sin träning och försöka förstå ifall alla träningstimmar har givit maximal effekt. Tid är en bristvara för många så när man tränar vill man ju veta att just det här träningspasset gör mig till en bättre och effektivare löpare. Framförallt tycker jag att det är viktigt att lyssna till sin kropp. Hur har min kropp mått under denna vår när jag har tränat väldigt mycket men också väldigt intensivt?

Jag kommer på mig själv med att oftast ha haft ont någonstans. Det är få träningpass jag har gjort där ingen del av mig själv har gjort ont. Jag har haft ont i mina knän, jag har haft ont i mina fötter och framförallt i både benhinnor och musklerna på vadernas baksida. På många sätt känner jag mig som en mer ömtålig människa nu än i slutet av förra sommaren. Trots ett betydligt större midjemått då och sju extra överskottskilon. Min kondition är mycket bättre men min hälsa är sämre.

Vad har jag då gjort för fel? Med all träningstid jag har lagt ner, borde jag inte må bättre? Jag har ju gjort som jag alltid har blivit tillsagd. Jag har kört tuffa intervallpass och kört många träningspass på hög puls så att svetten rinner och benen stumnar. Kanske är det just det som är problemet.

De senaste dagarna har jag fördrivit tiden med att läsa. I tur och ordning har böckerna "Jag vill bara se bra ut naken" av Jonas Colting och "Träna för livet" av Phil Maffetone. Dessa bägge herrar har en lite annan filosofi på kosthållning och träning kan man säga. En inte helt okontroversiell syn heller.

Phils poäng är att det man framförallt skall träna är sin aerobiska förmåga och denna tränas under väldigt lågintensiva pass. Det är den aerobiska förmågan som lägger grunden för all framgång och basen för att kroppen skall kunna ta till sig den högintensiva träningen. Ifall man fuskar med den aerobiska förmågan kommer man bli skadad... Detta förklarar han med att en obalans introduceras i kroppen, en obalans som stressar hela fysiologin. Länk 1 Länk 2

Aerobic Exercise


Working out at an aerobic (with oxygen), rather than anaerobic (without oxygen), level will help you burn body fat. You can walk, jog, run, bike, swim, dance, or do almost anything aerobically. But most people-from beginners to professional athletes - do these activities at too high an intensity, thus creating an anaerobic condition. In an anaerobic state, your body burns more sugar (its energy store) than
fat and adds stress to its already overloaded systems.

Exercising above your maximum aerobic level also causes the body to produce large amounts of free radicals (unstable, damaging electrons), causing excessive oxidative stress on your body. The most useful and least expensive way to ensure that your exercise level stays in the aerobic zone is to use a heart-rate monitor.

Utmaningen med att träna aerobiskt är att ha disciplinen och viljestyrkan att jobba med en låg puls. Det är verkligen inte lätt att springa ett löppass med en snittpuls 140 - 150bpm. Det går nämligen verkligen riktigt sakta.

Jag har beslutat mig för att lägga om min träning och de närmsta sex veckorna helt skära bort de högintensiva (anaerobiska) passen. Därefter kommer jag köra 1-2 pass i veckan med lite högre intensitet och därutöver fortsätta enligt MAF-metoden.

Jag vill inte bara ha god kondition utan även en god hälsa.