Jag har ägnat en del tid åt att fundera på vad som är ett rimligt mål när det gäller sluttid på Stockholm Marathon. Hur djärvt skall man satsa? För att få ett någorlunda bra svar på den frågan har jag roat mig med att ta fram litet statistik för Stockholm marathon de två senaste åren.
Två histogram blev resultatet som synes längst upp i inlägget. Först kommer år 2006 och därefter 2007. På x-axeln ser man sluttiden omskalad till en tid i minuter och på y-axeln antal löpare som nådde denna sluttid. 2006 och 2007 uppvisar liknande utseenden och en statistiker skulle hävda någon slags normalfördelning. Vad jag finner lite spännande är känslan av att det finns två olika grupperingar i bilderna. Båda graferna visar en dubbeltopp, vilket skvallrar om att det kanske i själva verket är två normalfördelningar istället för en enda.
Mitt försök att tolka detta är att de startande kan delas upp i två grupper. Elit och vanliga motionärer. Min avgränsning för vad som kan kallas för elit går vid det gröna strecket, i bägge graferna ungefär vid 240min. Därefter kommer vi andra. Medelvärdet räknat för hela gruppen anges vid den blåa linjen och medelvärdet för den grupp som jag skulle vilja kalla "motionärer" har jag höftat vid den röda linjen. Man kan se att medelvärdet för 2007 är betydligt högre än 2006 vilket vi väl kan skylla på värmen.
Ur 2006 års resultat kan man alltå utläsa att ifall jag 2008 vill uppnå en medeltid, vilket också ligger väldigt nära medianen, skall jag sikta på att slutföra min mara på 253min eller 4h och 13min.
Notera att tiderna enbart gäller för män.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar