4h 34min blev sluttiden på någonting som jag kan minnas tillbaka på med både smärta och glädje.
Bilden som finns högst visar data loggad med min pulsklocka, en Suunto T6. Jag har valt ut tre kurvor att dela med mig av: puls, beräknad syreförbrukning samt banans höjdkurva. Kurvorna skvallrar om att loppet kan delas in i fem olika delar.
Del 1 - Uppvärmningen:
De första 6 kilometrarna är lättlöpta i härligt medlut på väg mot Gärdet. Man kan tydligt se att det är en behaglig resa då min puls behöver den sträckan för att nå upp till pulsplatå på 160bpm. Från Gärdet, in i stan, förbi slottet och ner genom slussen fram till västerbron går det som på räls. Här börjar del 2.
Del 2 - Västerbron
Västerbron innebär en ganska brant stigning åtföljt av en längre segare uppförsbacke. Pulsen sjunker omedelbart då man sänker farten för att spara på kraften. När man har passerat toppen bjuds man på en fin utförslöpning ner mot stadshuset. På pulskurvan ser man att jag inte riktigt får upp farten efter km nr 14. Jag hamnar på en ny pulsplatå på ungefär 157bpm. Ett par slag lägre än i del 1. Svårt att säga varför då jag fartmässigt springer ungefär lika fort. Fram till kilometer 18 är det hyfsat lättlöpt därefter börjar stigningen upp till Stadion och varvningen. Än så länge kände jag mig fräsch i både kropp och själ.
Del 3 - Mot Djurgården.
Efter varvningen så springer man återigen ut på Gärdet och därefter ut på Djurgården. På väg ut mot Djurgården kändes löpningen lätt och avslappnad. Jag inser nu att jag antagligen fick någon sockerchock av min energikaka eller alternativt hallucinationer på grund av en mindre allergisk reaktion. Hur som helst så kände jag mig inte alls trött utan jag lät benen trumma på. Det kanske var dumt.
Del 4 - Varifrån kom backarna?
Vid kilometer 24 börjar ett parti med många backar och så ser det ut till kilometer 28. Just alla dessa småbackar sög mycket av mina krafter. Antagligen för att jag var oförberedd mentalt och såg varje backe som en överraskning och gjorde inte annat än fokuserade på att benen började göra ont. På pulskurvan kan man se att min puls ytterligare sjunker för att lägga sig på en ny platå på ungefär 155bpm. Efter backarna kommer man återigen in i stan för att fortsätta mot västerbron.
Del 5 - Västerbron och in i mål
Andra gången uppför Västerbron var jobbig. De lätta, trippande stegen hade förvandlats till ganska korta och smärtfulla steg. Vaderna var trötta. På pulskurvan ser man tydligt hur pulsen hoppar ner och lägger sig på en ytterligare lägre nivå, nu 148bpm. Efter Västerbron är det bara att bita ihop och kämpa den sista biten in i mål. Vid 37km gör kroppen ont. På pulskurvan kan man tydligt se att jag stannar och går en liten bit. Detta händer i samband med vätskestationerna, det var helt enkelt svårt att komma igång med löpningen när man stannade till en liten stund. Att få springa in på Stadion var en fantastisk känsla och att få gå i mål var otroligt skönt. Att kunna stanna upp och få sätta sig ner. Det hela kunde dock ha slutat lite olyckligt. Det är nämligen så dumt att precis innan man springer in på Stadion så finns det en liten "tröskel" av asfalt. Denna snubblade både jag och mannen framför mig på men som tur var så trillade vi inte omkull.
Min tid blev 4.34 vilket gav placeerade mig som löpare 7000 av 10000 herrar som kämpade sig i mål. Något sämre än vad jag hade hoppats på men hur skall man egentligen kunna sätta uppp ett realistiskt mål för något man aldrig tidigare har gjort? Nu vet jag vad jag behöver förbättra inför mitt nästa marathon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar