söndag 11 maj 2008

Träningspass nr 71 - 2008

Tid: 2.03.35
Snittpuls: 83%
Maxpuls: 88%
Energi: 2216kCal
Distans: 22.4km
Hastighet: 5.31 min/km

Idag sprang jag in i en vägg. Inte bokstavligt talat, men ni vet den där väggen som Jörgen Brinck dundrade in i under Naganostafetten? Någon har flyttat den till Delsjön. Fast det lär väl inte vara någon som saknar den i Nagano.

Idag var det alltså långpass på schemat. Soligt var det också. Förutom löpning gick alltså dagens pass också ut på att träna svettning. De fyra flaskorna i vätskebältet var fyllda till max med en blandning av vatten och resorb. Fyra flaskor blir väl drygt en liter vätska och det inser man ju att det inte räcker. Men det var inte så mycket att göra åt. Jag kan tyvärr inte trolla.

Hur skall man egentligen lägga upp vätskeintaget under ett långlopp när man har en begränsad mängd vätska? Där har vi ett optimeringsproblem som heter duga. Ska man småsmutta hela tiden? Skall man vänta tills kroppen börjar känna sig lite seg och då börjar mata på? Eller skall man snåla så länge det går och sen ge kroppen en rejäl kick? För tillfället kör jag en kombination mellan att småsnutta och snåla.

Vid 17km började benen kännas sega. Det är egentligten inte så konstigt. Farten hade varit hög men mentalt kände jag mig fortfarande fräsch. Vid 18km anade jag vad som skulle hända, men det var ju försent att vända liksom. Kilometer 20 och 21 gick upp till minuten långsammare än vad jag hade förväntat mig. Efter 22.4km sa det tvärstopp. Pang, boom och krasch. Inte en muskel ville röra sig, blodsockret var på rekordlåga nivåer och hade hjärnan fått bestämma hade jag väl lagt mig ner på grusvägen och väntat tills manna hade börjat regna från himlen. Eller eventuellt tills någon snäll motionär hade droppat sportdryck på mina läppar. En otroligt obehaglig känsla när kroppen är "tom" på energi. Tom inom fnuttar här eftersom det natulrligtvis fanns massa energi kvar, men slut på den lättillgängliga och lättförbrända.

Vad lär vi oss av det här? Vid pass längre än 20km kommer jag numera alltid ha med mig någon form av kex eller liknande energireserv.

Inga kommentarer: